De känns inte det minsta konstigt att jag blir knäpp när ja träffar folk. Nästa gång jag ser en levande människa, lovar jag att utföra nån form av bisakleta.

Lägenheten ser ut som ett slagfält och nu ligger jag i bakhåll, bakom kuddarna. Till råga på allt har jag läst så mycket om kriminalvård, rättpsykiatriskvård, ungdomsvård och riskbedömningar de senaste veckorna, att ja nästan börjar tro att brottsbalken är min bästa kompis!!

I'm starting to get nuts!